Om EML-Kritik

 

 

cropped-marie4_liten2.jpg

En gång, och det är nu ganska länge sedan, träffade jag en grafiker, som sa att det värsta han varit med om under sitt arbetsliv, var att se sitt yrke dö.

Jag nickade artigt, men förstod i själ och hjärta inte vad han kände.
Nu gör jag det.
Mitt yrke ligger inte på dödsbädden, men det håller på att förändras, kanske till oigenkännlighet. De tidningsrum som kallas kulturredaktioner, platserna där sådana som jag varit verksamma, blir allt färre och mindre. Kultursidor upphör att existera, en effekt av det Ulrika Knutsson i ”Författaren” kallar ”presspesten”.
Jag har nyligen, via ett gruppmail, blivit informerad om att litteraturrecensionerna upphör på tidninägen VI. Recensioner är ett ”onaturligt inslag i en bred månadstidning”.
Jag skulle kunna skära tänder i raseri.
Lägga mig ner och yla.
Men jag älskar mitt arbete. Jag tänker inte sluta skriva litteraturkritik.
Vad jag tänker göra är att skriva här med jämna mellanrum.
Det kommer inte att finnas någon beteckning bak på jackan. Inga beställare och inga pengar. Inga preformaterade mallar.
Jag väljer böcker som intresserar mig.
Jag tänker ta mitt yrke tillbaka.
Välkomna.

Annonser

En kommentar till Om EML-Kritik

  1. Ingegärd Waaranperä skriver:

    Vilket konstigt resonemang! Överväger nu att avsluta min Vi-prenumeration… . Försöker lägga in den här adressen i mina maskiner. Kämpa på! Jag har sett teaterkritiken gå samma väg, men den flämtar än så länge lite matt…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s